Sjuk och otillgänglig har jag varit. Min dag började som de flesta, men bedrövelserna följde efter oss i stort sett överallt vi gick. Resan till Sihanoukville gick som smör, men när vi skulle leta hotell var alla hotellen upptagna. Varför? Vi fick reda på att det var Kambodjas national dag den 7:e, och var därför anledningen till att nästan alla hotellen var upptagna. Egentligen hade vi planer på att stanna i Sihanoukville 2 nätter, men inga hotell kunde bevara oss 2 nätter, så det slutade bara med att vi övernattade 1 natt.
Eftersom vi är ganska förtjusta i staden sedan innan, så visste vi ett och annat om fina resturanger och stränder. Men stranden vi brukade äta krabba på var stängd. Så vi åt på en annan strand och fick betala överpris på allt.. Dessutom var inte maten god, och flera tyckte nog som jag. Men värst av allt var försäljarna som flockades runt oss och försökte sälja sina varor medans vi åt. Inte på tal om tiggare. Man känner sig illa till mods när det kommer en man utan ben och tigger om pengar när vi äter och inte har något att ge honom. Största problemet med tiggare är att ifall man ger en pengar, så kommer det flera som räknar med att få samma sak. Så det var ju ingen fin syn under middagen precis.
Vårt hotell hette "The Golden Sand Hotel" och jag har fått uppleva hotellet innan. Vi fick titta på 5 olika rum, tills vi sist bestämde oss för att ta ett enda rum med 4 sängar.. Rummet var rätt stort och hade en "stor" LCD TV. Vi var ju inte där för att titta på TV, så det kvittade ju hur TVn såg ut. Sängarna var rena betong och extremt obekväma.
Vi fick vakna extra tidigt på morgonen som kom, eftersom chaffören inte ville köra i mörker. Vi befann oss i Sihanoukville vilket är så långt söderut man kan komma, och vår destination var Siem Reap vilket ligger ganska långt norrut. Bara bilresan dit skulle ta 9-10 timmar, vilket motsvarar samma tid det tog att åka från Helsingfors till Bangkok. Under halva resans längd såg vi en stor bro som vi skulle köra över. Vägen kändes väldigt lovande, eftersom bron såg väldigt fin och stabil ut. När bron tog slut så ändrades vägen drastiskt. Från fin och len asfalt till steniga vägar där bilen hoppade heeeela tiden.
Bilturen gjorde mig illamående efter en tid, så jag försökte lägga mig ner i minibussen vi reste i. Det var nästan helt omöjligt att sova i bilen. Men jag försökte ändå pga. illamående. När det bara var ca 4 timmar kvar på bilresan så stannade chaffören till på ett trevligt ställe som var byggt ovanpå en sjö, eller damm. Men pga. mitt illamående slutade det bara med att jag åt vitt ris. Jag var riktigt trött på friterad mat vid det här laget.
När vi anlände till Siem Reap kände jag hur mitt illamående blev värre. Allt jag ville var att hitta hotellet asap. Och eftersom att chaffören bodde i staden så kunde han staden rätt duktigt. Det tog inte lång tid innan vi anlände till hotellet. Magen gjorde uppror och det gjorde ont i hela kroppen. Det första jag gjorde när jag kom in på hotellrummet var att lägga mig ner i sängen för att vila.
Av min förvåning vaknade jag istället dagen efter, 13 timmar senare (klockan 8). Jag mådde genast mycket bättre, men en liten del av illamåendet fanns fortfarande kvar. Frukosten bestod av Varma Koppen, som jag hade tagit med hemifrån. Fast efter bara en timme följde jag med mormor till hotell-resturangen. Det fanns bara 7 olika frukost-rätter att välja på, och de hade bara 3 tillgängliga. Eftersom att min mormor fick vanligt rostat bröd med någon form av sylt, så hoppades jag på att få exakt samma sak. Men jag fick bröd doppade i ägg (french toast) istället. Det kändes som att ägg var det sista jag kunde trycka i mig, men 2 brödskivor gick ner, sedan fick jag slänga resten.
Vi bestämde oss för att gå ut en liten runda efter frukosten och köpte lite nudlar och vatten. Efter det gick vi tillbaka mot hotellet då vi försökte hitta en resturang där vi kunde äta. Resturangen låg precis bredvid hotellet, men vi beställde bara maten så att de kunde skicka upp det till vårt hotellrum.
Tillbaka på hotellrummet kopplade jag upp datorn till internet och lade upp lite bilder på facebook. Samt att det blev lite TV tittande. Först visades Sailor Moon på en khmer kanal, efter det så visades Fairy Tail (odubbat). Och sedan spanade jag in hotell än en gång, fast denna gången i Phnom Penh. Vi stannar här i Siem Reap till den 11:e och jag hoppas åtminstånde på att få se Angkor Wat ännu en gång. Och som det ser ut nu så är det ännu inte säkert. Amanda har feber och mår riktigt dåligt. Så mår hon inte bra tills imorgon så blir det doktorn för hennes del. Vi kommer i alla fall att stanna här tills den 11:e så chansen är ju rätt stor ändå att man får besöka det man vill.
Ikväll blir det Suki-Soup, vilket är som fondue. Jag har ätit fondue många gånger, men aldrig Suki-Soup. Det ska bli spännande att hitta skillnaden. Resturangen är bara tvärs över gaten med, så det blir bara att gå över vägen.
Eftersom vi är ganska förtjusta i staden sedan innan, så visste vi ett och annat om fina resturanger och stränder. Men stranden vi brukade äta krabba på var stängd. Så vi åt på en annan strand och fick betala överpris på allt.. Dessutom var inte maten god, och flera tyckte nog som jag. Men värst av allt var försäljarna som flockades runt oss och försökte sälja sina varor medans vi åt. Inte på tal om tiggare. Man känner sig illa till mods när det kommer en man utan ben och tigger om pengar när vi äter och inte har något att ge honom. Största problemet med tiggare är att ifall man ger en pengar, så kommer det flera som räknar med att få samma sak. Så det var ju ingen fin syn under middagen precis.
Vårt hotell hette "The Golden Sand Hotel" och jag har fått uppleva hotellet innan. Vi fick titta på 5 olika rum, tills vi sist bestämde oss för att ta ett enda rum med 4 sängar.. Rummet var rätt stort och hade en "stor" LCD TV. Vi var ju inte där för att titta på TV, så det kvittade ju hur TVn såg ut. Sängarna var rena betong och extremt obekväma.
Vi fick vakna extra tidigt på morgonen som kom, eftersom chaffören inte ville köra i mörker. Vi befann oss i Sihanoukville vilket är så långt söderut man kan komma, och vår destination var Siem Reap vilket ligger ganska långt norrut. Bara bilresan dit skulle ta 9-10 timmar, vilket motsvarar samma tid det tog att åka från Helsingfors till Bangkok. Under halva resans längd såg vi en stor bro som vi skulle köra över. Vägen kändes väldigt lovande, eftersom bron såg väldigt fin och stabil ut. När bron tog slut så ändrades vägen drastiskt. Från fin och len asfalt till steniga vägar där bilen hoppade heeeela tiden.
Bilturen gjorde mig illamående efter en tid, så jag försökte lägga mig ner i minibussen vi reste i. Det var nästan helt omöjligt att sova i bilen. Men jag försökte ändå pga. illamående. När det bara var ca 4 timmar kvar på bilresan så stannade chaffören till på ett trevligt ställe som var byggt ovanpå en sjö, eller damm. Men pga. mitt illamående slutade det bara med att jag åt vitt ris. Jag var riktigt trött på friterad mat vid det här laget.
När vi anlände till Siem Reap kände jag hur mitt illamående blev värre. Allt jag ville var att hitta hotellet asap. Och eftersom att chaffören bodde i staden så kunde han staden rätt duktigt. Det tog inte lång tid innan vi anlände till hotellet. Magen gjorde uppror och det gjorde ont i hela kroppen. Det första jag gjorde när jag kom in på hotellrummet var att lägga mig ner i sängen för att vila.
Av min förvåning vaknade jag istället dagen efter, 13 timmar senare (klockan 8). Jag mådde genast mycket bättre, men en liten del av illamåendet fanns fortfarande kvar. Frukosten bestod av Varma Koppen, som jag hade tagit med hemifrån. Fast efter bara en timme följde jag med mormor till hotell-resturangen. Det fanns bara 7 olika frukost-rätter att välja på, och de hade bara 3 tillgängliga. Eftersom att min mormor fick vanligt rostat bröd med någon form av sylt, så hoppades jag på att få exakt samma sak. Men jag fick bröd doppade i ägg (french toast) istället. Det kändes som att ägg var det sista jag kunde trycka i mig, men 2 brödskivor gick ner, sedan fick jag slänga resten.
Vi bestämde oss för att gå ut en liten runda efter frukosten och köpte lite nudlar och vatten. Efter det gick vi tillbaka mot hotellet då vi försökte hitta en resturang där vi kunde äta. Resturangen låg precis bredvid hotellet, men vi beställde bara maten så att de kunde skicka upp det till vårt hotellrum.
Tillbaka på hotellrummet kopplade jag upp datorn till internet och lade upp lite bilder på facebook. Samt att det blev lite TV tittande. Först visades Sailor Moon på en khmer kanal, efter det så visades Fairy Tail (odubbat). Och sedan spanade jag in hotell än en gång, fast denna gången i Phnom Penh. Vi stannar här i Siem Reap till den 11:e och jag hoppas åtminstånde på att få se Angkor Wat ännu en gång. Och som det ser ut nu så är det ännu inte säkert. Amanda har feber och mår riktigt dåligt. Så mår hon inte bra tills imorgon så blir det doktorn för hennes del. Vi kommer i alla fall att stanna här tills den 11:e så chansen är ju rätt stor ändå att man får besöka det man vill.
Ikväll blir det Suki-Soup, vilket är som fondue. Jag har ätit fondue många gånger, men aldrig Suki-Soup. Det ska bli spännande att hitta skillnaden. Resturangen är bara tvärs över gaten med, så det blir bara att gå över vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar