båt...

Idag blev det båt. Jag vaknade, jag duschade, jag åt, jag gick in i mini-bussen, jag åkte till sjön, och jag åkte båt.

Resan till området var nästan 2 mil.. Och enligt byborna låg området i Siem Reap. Jo, verkligen. För att komma till båtområdet var man tvungen att köra in på en röd grusväg. Rätt häftigt med röd sand kan jag säga, men jag tvivlar på att byborna tyckte samma sak. Hela deras hus var täckta av röd sant pga. plågor som mig. 100-tals bilar som kör förbi varje dag för att ta sig en båttur. Hursomhelst var det ingen vacker syn när vi kom in på det så kallade båt området. Det var lerigt och... fuktigt. Så efter en liten gångfärd till en av de 100 båtarna blev vi blöta och smutsiga, men det fick det vara värt.

Vi satte oss i båten och körde iväg mot "skogen". Vi var där rätt så tidigt, så det var typ bara vi som åkte båt just då, vilket har sina fördelar. Vattnet såg riktigt smutsigt ut, men det var lite pga. den sanden under vattnet. Men desto djupare det blev, desto klarare blev vattnet. Båt chauffören berättade att en fruktansvärd översvämmning inträffade förra året vid regnperioden. Vilket i sig spolade bort vägarna. Men det förde med sig en liten fördel. En sak ska ni veta om landet. Och förmodligen är det samma sak i andra sydostasiatiska länder. I varje pöl det finns vatten i finns det fisk. Många fisk-sorter gräver sig under marken och kommer upp när ytan blir fuktig. Så när den stora översvämmningen avtog låg det tusentals med fiskar på marken och sprattlade, vilket gjorde byborna väldigt glada. Det fanns till och med ris på trädtopparna.

Vår båtresa ledde oss ut ur "skogen" och igenom ett område med "hus" som byggdes ovanpå vattnet. Khmererna kallar folket för "flod-folket". Vilket borde vara ganska så self explanatory, eftersom de lever längs med floden och bygger sina hus där. På en o annan sida kunde man se restauranger på flottar. Vi fick till och med se bybornas fiskodlingar. Det är ju ingenting jämfört med Mörrums ån när de hade sina fiskodlingar, men det var ganska intressant ändå.

Vi hade en motordriven båt, och på många ställen kunde man se turister sitta i kanoter som paddlade längst med skogen. Det var ganska roligt att få köra bredvid dem och göra dem blöta. Men de får skylla sig själva när de väljer kanot. Båtturen fortsatte ut mot "stora" sjön, där man knappt kunde se andra sidan. Vi stannade där en stund för att njuta av den obekväma lukten. Tids nog körde båtchauffören tillbaka oss mot startpunkten av vår resa. Men innan dess hoppade vi av på en restaurang för att dricka lite läsk. Det gjorde susen och mina batterier var åter igen laddade.

På restaurangen hade de inte mycket att erbjuda, men jag började bli lite hungrig, så jag funderade på att testa deras pannkaka. Jag tänkte den kunde ju inte smaka värre än hemma. Och jag var rätt säker på att jag inte beställde en sockerkaka, eftersom det jag fick smakade precis som en. Den såg till och med ut som en sockerkaka. Besvikelsen nådde sin gräns och vi begav oss än en gång ut på tillbaka-äventyret.

Efter det hände inte så mycket faktiskt. Mitt sällskap jag reste med ville shoppa loss idag med, och igår fick jag lära mig en läxa om sånna saker. Jag stannade på hotellrummet istället och tittade på en Steven Seagal film som visades på Fox Movies.

Några timmar senare var det dags att äta och vi valde en japansk restaurang som bara låg bredvid hotellet. Jag beställde en sushi tallrik, tillsammans med lite saké. Lite synd att de flesta bilderna jag tog blev suddiga. Men tre bilder lyckades jag lägga upp på fejjan. Varm saké smakade ingen vidare, och mitt sug för vatten blev bara större.

I morgon åker jag mot Phnom Penh och stannar där tills den 17:e. Sedan blir det heeeeeeem.

labyrint+market+värme=skittråkigt... och varmt.

En ny dag går i akt och det är dags för ännu ett nytt äventyr. Dagen började med frukost på hotellet, sedan upp till hotellrummet för att göra oss redo för äventyret. Chauffören körde oss till Tempelstaden Angkor. Lite glad blev man ju, eftersom det var det som jag mest såg fram emot. Fast två små besvikelser bara. Först och främst så åkte vi till den andra delen av Angkor, som inte inkluderar Angkor Wat (huvudtemplet). Och den andra besvikelsen var att de mesta var under konstruktion. I min åsikt heter det ruiner för en orsak.

I Angkor såg vi tempel och djungel överallt. Självklart ska jag inte glömma alla kineser, koreaner och japaner. Jag skulle tro att deras svar på Kambodja är Kanarieöarna för oss. Allt stod skyltat för dem, och ibland mer för dem än för de som kan engelska. Men självklart fanns det en hel del västerlänningar där med. Mest européer vilket inkluderar ryssar, rumäner och engelskmän. I ett tillfälle lyckades jag höra en svensk familj, men det är hittills den enda gången.

Vår lunch bestod av en typisk khmer måltid inuti tempelstaden Angkor. Bland annat Amok ifall det låter bekant. Ifall ni vill ha information om amok så klicka på följande länk: http://en.wikipedia.org/wiki/Amok_%28dish%29. Sedan någon form av soppa med köttbitar i, tillsammans med tomatbitar och sallad. Komiskt nog är vi inte riktigt vana vid beställningssystemet ännu. Allt som beställs läggs i mitten av bordet för alla att äta, och vi gjorde misstaget i att alla beställde sin egen rätt, inklusive chauffören. Jag beställde french fries med friterat fläskkött. Olyckligtvis nog vet inte khmererna hur man friterar strips och det lutade mer åt kokt potatis än friterad. Jag åt upp och hjälpte till att äta upp resten, eller ja, försökte hjälpa till. Med tanke på att vi fick slänga en hel del.

Får inte glömma att tillägga att vi såg en flock apor längs med vägkanten som ville bli matade. De kunde till och med klättra upp på folk och sno en banan på huvudet. Självklart bara ifall det fanns en banan där. Såg en apa göra det nämligen. Men sånt får vi uppleva hemma också.

Eftersom att khmererna lever väldigt mycket på reklam i Angkor så fanns det en affisch som gjorde oss väldigt intresserade. Khmererna älskar att ha siden på sig, och även till nästan allt i hemmet. Men det hade kunnat vara ganska intressant att få se vart det kommer ifrån. En "Silk Farm" affisch leddes oss till, ja... Silkes Farmen. För er som inte vet, så har jag tänkt babbla upp lite av grunderna för siden. Siden kommer från en larv kallad för Silkeslarv. Och en Silkeslarvs liv varar bara i 47 dagar. En Silkeslarv får endast äta en speciell föda, som farmen även odlar. Vitt mullbärslöv äter dem 3 gånger om dagen i 23 dagar. På den 24:e dagen börjar dem spinna sitt silke till sina sista dagar även kallad D-day (47:e dagen).

På den 47:e dagen kokas deras puppa tillsammans med många av sina vänner och man utvinner tråden de har att erbjuda. Varje silkespuppa erbjuder 400 meter silkesväv. Silket kan efter kokning färgas, och efter det göras till "tyger". De som väver tygerna har gått en 9 månader lång utbildning för att bli professional experts. Och de vet verkligen vad de sysslar med kan jag lova er. I slutet av guide-turen fick man se färdiga resultat i deras affär, lite synd att de hade rövarpriser på allt i affären, och man fick inte fota där inne heller, vilket var lite av en besvikelse. Jag köpte en solfjäder gjord i trä, och den gjorde dagen roligare för mig.

Vårt äventyr närmade sig mot sitt slut och vi bestämde oss för att titta till på deras så kallade "market", där det är som en labyrint med affärer i 35 graders hetta utan tak. Och under detta tillfälle har jag fått lära mig en läxa. En läxa jag ALDRIG igen vill uppleva. Gå aldrig med två kvinnor och handlar när allting är billigt i 35 graders hetta. Får du chansen att göra något annat så tveka ej! I 40 minuter stod jag nog och väntade på att något skulle hända, och gladare i har jag nog nästan aldrig varit när de blev klara.

Vi behövde fylla på med batterier i kylen, så vi drog till Lucky Market för att köpa vatten och chips. Stället var nybyggt och anpassat efter västerländsk byggnadsteknik. Där inne fanns det hamburgare och sushi. Bra kombo, jag vet! Vi får ju inte glömma själva mataffären som påminner om vilken Maxi-affär som helst.

Efter affärsärendet begav vi oss för middag. Och stannade till på en restuaurang 30 meter ifrån vårt hotell och åt BBQ-Suki. Bordet var rektangulärt med ett hål i mitten av bordet där de kunde stoppa in en grill. Filosofin med deras koncept var att man skulle lägga en fett-bit på toppen av grillen för att det skulle rinna ner över hela grillytan.  Först visade servetrisen hur man skulle göra, men i fortsättningen gick vi göra det själva. (Bilder finns på facebook)

MIddagen bestod av ris, tillsammans med: kyckling, fläsk, biff, struts och krokodil. Rätt härlig kombination där med, jag vet! Men gott var det. Man fick lägga upp små köttbitar på den kull-liknande grillen och puzzla plats för nya köttbitar man hade tänkt lägga upp där. Angkor öl ingick (Kambodjas egna öl). Men jag kände för något sött, så det fick bli en favorit i repris: en jävla hopa coca cola. Jag kände att jag var sugen på nåt sött, så det funkade bäst. Maten smakade wonderbar och jag bangar inte för att besöka stället igen. Fast 30 meter kan vara lite jobbigt att gå ibland.

I morgon ska vi tydligen åka båt. Och som jag uppfattade det så var det båt mot den flytande staden på sjön "Tonle Sap", även kallad för "The Great Lake" på engelska. Men chauffören menade annat. Så det får bli en överraskning istället. Anderz out!

PS. För er som inte riktigt greppade det där med grillbordet, så kan jag meddela er om att det finns bilder uppe på facebook. Tillsammans med 60 nya tillagda bilder.

Siem Reap

Sjuk och otillgänglig har jag varit. Min dag började som de flesta, men bedrövelserna följde efter oss i stort sett överallt vi gick. Resan till Sihanoukville gick som smör, men när vi skulle leta hotell var alla hotellen upptagna. Varför? Vi fick reda på att det var Kambodjas national dag den 7:e, och var därför anledningen till att nästan alla hotellen var upptagna. Egentligen hade vi planer på att stanna i Sihanoukville 2 nätter, men inga hotell kunde bevara oss 2 nätter, så det slutade bara med att vi övernattade 1 natt.

Eftersom vi är ganska förtjusta i staden sedan innan, så visste vi ett och annat om fina resturanger och stränder. Men stranden vi brukade äta krabba på var stängd. Så vi åt på en annan strand och fick betala överpris på allt.. Dessutom var inte maten god, och flera tyckte nog som jag. Men värst av allt var försäljarna som flockades runt oss och försökte sälja sina varor medans vi åt. Inte på tal om tiggare. Man känner sig illa till mods när det kommer en man utan ben och tigger om pengar när vi äter och inte har något att ge honom. Största problemet med tiggare är att ifall man ger en pengar, så kommer det flera som räknar med att få samma sak. Så det var ju ingen fin syn under middagen precis.

Vårt hotell hette "The Golden Sand Hotel" och jag har fått uppleva hotellet innan. Vi fick titta på 5 olika rum, tills vi sist bestämde oss för att ta ett enda rum med 4 sängar.. Rummet var rätt stort och hade en "stor" LCD TV. Vi var ju inte där för att titta på TV, så det kvittade ju hur TVn såg ut. Sängarna var rena betong och extremt obekväma.

Vi fick vakna extra tidigt på morgonen som kom, eftersom chaffören inte ville köra i mörker. Vi befann oss i Sihanoukville vilket är så långt söderut man kan komma, och vår destination var Siem Reap vilket ligger ganska långt norrut. Bara bilresan dit skulle ta 9-10 timmar, vilket motsvarar samma tid det tog att åka från Helsingfors till Bangkok. Under halva resans längd såg vi en stor bro som vi skulle köra över. Vägen kändes väldigt lovande, eftersom bron såg väldigt fin och stabil ut. När bron tog slut så ändrades vägen drastiskt. Från fin och len asfalt till steniga vägar där bilen hoppade heeeela tiden.

Bilturen gjorde mig illamående efter en tid, så jag försökte lägga mig ner i minibussen vi reste i. Det var nästan helt omöjligt att sova i bilen. Men jag försökte ändå pga. illamående. När det bara var ca 4 timmar kvar på bilresan så stannade chaffören till på ett trevligt ställe som var byggt ovanpå en sjö, eller damm. Men pga. mitt illamående slutade det bara med att jag åt vitt ris. Jag var riktigt trött på friterad mat vid det här laget.

När vi anlände till Siem Reap kände jag hur mitt illamående blev värre. Allt jag ville var att hitta hotellet asap. Och eftersom att chaffören bodde i staden så kunde han staden rätt duktigt. Det tog inte lång tid innan vi anlände till hotellet. Magen gjorde uppror och det gjorde ont i hela kroppen. Det första jag gjorde när jag kom in på hotellrummet var att lägga mig ner i sängen för att vila.

Av min förvåning vaknade jag istället dagen efter, 13 timmar senare (klockan 8). Jag mådde genast mycket bättre, men en liten del av illamåendet fanns fortfarande kvar. Frukosten bestod av Varma Koppen, som jag hade tagit med hemifrån. Fast efter bara en timme följde jag med mormor till hotell-resturangen. Det fanns bara 7 olika frukost-rätter att välja på, och de hade bara 3 tillgängliga. Eftersom att min mormor fick vanligt rostat bröd med någon form av sylt, så hoppades jag på att få exakt samma sak. Men jag fick bröd doppade i ägg (french toast) istället. Det kändes som att ägg var det sista jag kunde trycka i mig, men 2 brödskivor gick ner, sedan fick jag slänga resten.

Vi bestämde oss för att gå ut en liten runda efter frukosten och köpte lite nudlar och vatten. Efter det gick vi tillbaka mot hotellet då vi försökte hitta en resturang där vi kunde äta. Resturangen låg precis bredvid hotellet, men vi beställde bara maten så att de kunde skicka upp det till vårt hotellrum.

Tillbaka på hotellrummet kopplade jag upp datorn till internet och lade upp lite bilder på facebook. Samt att det blev lite TV tittande. Först visades Sailor Moon på en khmer kanal, efter det så visades Fairy Tail (odubbat). Och sedan spanade jag in hotell än en gång, fast denna gången i Phnom Penh. Vi stannar här i Siem Reap till den 11:e och jag hoppas åtminstånde på att få se Angkor Wat ännu en gång. Och som det ser ut nu så är det ännu inte säkert. Amanda har feber och mår riktigt dåligt. Så mår hon inte bra tills imorgon så blir det doktorn för hennes del. Vi kommer i alla fall att stanna här tills den 11:e så chansen är ju rätt stor ändå att man får besöka det man vill.

Ikväll blir det Suki-Soup, vilket är som fondue. Jag har ätit fondue många gånger, men aldrig Suki-Soup. Det ska bli spännande att hitta skillnaden. Resturangen är bara tvärs över gaten med, så det blir bara att gå över vägen.

Fladdermus

Ja, vart ska man börja. Min dag började som vanligt för någon gång skull. Frukosten bestod av ris, japansk curry, steam buns, choklad pannkakor, wookade nudlar, dim sum, rissoppa, ett eget bord där man pekade åt kocken vad man ville ha i sin nudelsoppa, fruktbord, rostatbröd med sylt och frukter i överflöd. Jag kan säga att jag var riktigt nöjd över frukosten, och jag kommer få uppleva den i morgon med.

Eftersom jag har fått uppleva huvudstaden kan jag säga att jag inte är direkt förtjust i den. Först och främst är det alltid varmare här och staden har inte direkt mycket att erbjuda förutom sina frukter i överflöd. Så jag bestämde mig för att vila ut mig på hotellrummet hela dagen idag. Jag har inget emot det, eftersom det fanns en hel del kanaler att titta på. Från J-pop kanaler till K-pop kanaler. Filmkanaler fanns ju självklart, så jag har spenderat största delen av min morgon av att titta på filmer. Enda märkvärdiga filmen var en riktigt skum film med John C. Reilly. Den var ganska så underhållande när man inte hade något annat att göra.

Jag testade en Coca Cola jag hittade i kylen, och den smakade som cola med. Sist jag drack en cola i Kambodja smakade den då inte som cola. Visade sig att de pirat-tillverkar många drycker i landet bara för att de ska få betydligt mer pengar än produktionen. Pirat-tillverkad låter ändå rätt roligt när jag tänker efter, för det gav mig fula bilder i skallen.

Dagens middag var någolunda spännande. Eftersom det finns en hel del sjukdomar som vi inte är vana vid är vi ganska försiktiga med maten. Så vi bestämde oss för att äta fisk och skaldjur. Så min mammas kusin fick bli chaffören till resturangen, med tanke på att han var den enda som visste vägen. Som tack för körningen bjöd vi honom på middagen. I resturangen kunde man se tiotal akvarier där det simmade fiskar/kräftor och andra onödiga vatten varleser som var till för att ätas. Man fick ju bestämma sig för vad man ville äta så fixade dem allting färskt.

Jag valde bläckfisk, inte ringar. Men till skillnad från Sverige så delar man på maten här i Kambodja. All mat som varje person hade beställt lades på en rund bricka i mitten av bordet där alla kunde ta precis vad de ville. Det som fanns att välja på var: en skum fisk, en skum kräfta som smakade som krabba, bläckfisk, friterade räkor och någon form av tarm inälvor/magar.

Det sista jag nämnde låter kanske ganska vidrigt, men det var förvånansvärt gott, och jag bangar inte för att ge mig in på det igen. Man kände sig riktigt lyxig när man hade en personlig servetris som stod bakom mig hela tiden. Så såg hon att min dricka tog slut så fyllde hon på. Tog riset slut, så fyllde hon på. Tappade jag mitt papper så tog hon upp det och slängde det. Egentligen anser jag det som lite av obekvämt, men jag antar att det var ok.. Inte alltid man har en personlig servetris.

Det var ganska kallt när vi kom in och vi hade en air conditioner riktade mot oss under halva måltiden, tills mamma sa att hon fick ont i huvudet av kylan, så under andra halvan av måltiden var det riktigt j*vla varmt. Men jag ska inte klaga. För jag skulle ju njuta av värmen för flera personer och inte bara mig. När vi hade ätit klart och betalat så radade alla, och nu menar jag alla servetriser uppp sig på ett led och bockade med händerna i en bön.

Efteråt så ville Bunna (mammas kusin) visa oss den nya delen av Phnom Penh som var under konstruktion sist jag var här. Han visade till och med bron som rasade för bara några månader sedan, som resulterade i många personers liv. Bron blev renoverad, men ingen vågar köra över bron ändå pga. skrock och spöktro. På grund av den anledningen ska de riva ner bron och bygga en ny där istället, vilket kan ta sin lilla evighet.

Fruktsugna var vi allihopa, och vart kan man hitta mer frukt än i Phnom Penh. Vi stannade till på en liten gata för att köpa massvis med frukter. Frukter som inte ens finns att köpa i Sverige. Och eftersom att vattnet i vattenkranen är odrickbart så gick vi in i affären bredvid fruktstånden och köpte en hemska massa vattenflaskor. Under min tid inne i affären spanade jag ut och såg en vakt/militär klädd i en AK-47 som vaktade gatorna från tjuvar antar jag.

Man blir lite skrämd när man ser en sån kille stirra på en. Så jag vände bort ansiktet och tittade mot frukterna igen som i sig hade min tillfälliga uppmärksamhet. Efter köpet gick jag mot bilen och såg i ögonvrån att snubben med AK-47:an följde efter mig. Och ställde sig framför mig bara för att öppna bildörren åt mig. Vilken härlig kille ändå. Han önskade mig lycka till och gav mig världens största léende.

I morgon åker jag till Sihanoukville, som kan förknippas som ett badparadis. Inte för jag är där för att bada, men man kanske snubblar på strandkanten och blöter ner sig, så det är nog bäst jag har badbyxorna förberedda. Sihanoukville är Kambodjas "största" hamnstad, vilket betyder att all import och export sker via staden. Och det är lite av anledningen till att vi ska dit.

Jag har hunnit att spana lite på hotell denna morgonen, eftersom vi kommer behöva ett i Sihanoukville. Jämfört med svenska och europeiska hotell så är det relativt billigt, men bara för att vissa hotell "kan" ha samma prisklass har vi bestämt oss för ett lite mindre hotell med trådlöst wifi och sängar man kan sova i.

Tre dagar efter Sihanoukville beger vi oss mot Siem Riep, där tempelstaden Angkor ligger. Och jag får hoppas att vi kan besöka tempelstaden denna gången också. Det var en livsupplevelse förra gången och det är gärna något jag vill uppleva igen. Siem Riep är en turiststad till skillnad från Phnom Penh och Sihanoukville. Och sist jag var i Siem Riep såg jag japaner och kineser överallt.

Det ska bli spännande att se ifall Siem Riep-borna är lika ivriga att försöka sälja mig ett exemplar av Tomb Raider filmen. De verkar vara riktigt stolta över Angelina Jolies insats i Tempelstaden. Jag fick till och med äran att stå vid trädet hon vistas vid i filmen, men lyckligtvis nog trillade jag inte ner i samma hål som hon gjorde och fick möta samma bedrövelse till varelse.

PS. Jag såg en fladdermus idag.

Jag skulle behöva byxor

Jag har precis anlänt till The Queen Botique Hotel i Kambodjas huvudstad Phnom Penh. Jag har ännu inte lyckats fota några bilder, men de kommer, jag lovar. Jag är riktigt trött men jag ska försöka ändå.

Resan började väl inte som den bästa som ni kanske fick läsa innan. Och den blev inte bättre. Mystiska saker man får uppleva på en resa egentligen. Aldrig har jag sett ett riktigt bråk mellan 2 personer på ett flygplan innan, och aldrig har jag nog suttit bredvid en riktigt jobbig tant som inte hade något än klaga på vad man gjorde. Och tänk er att lyssna på hennes gnagg i 9 timmar.

Vi anlände till Bangkok flygplats med 30 graders värme i luften och man började redan sakna Helsingfors, där det var snööö. Hursomhelst så blev det bara värre. I Bangkok var man tvungen att gå igenom en security check igen, vilket jag inte fattar. De bad mig ta av skärpet, och när jag skulle ta på det igen så brast det. Olyckligtvis hade jag på mig de största jeans-byxorna jag kunde hitta hemma. Och jag hade till och med oturen att tappa byxorna i Bangkok Terminalen. Jag hörde inget skratt från något håll så jag antog att ingen tittade på. Eller så är de helt enkelt så vana att det inte blev en nyhet för dem.

Efter att ha letat i Bangkok flygplats i ca 1 timme hittade vi äntligen ett ställe att äta på. Riktigt härlig stämning hade resturangen, jag valde "Roasted Duck" och ångrar ingenting. Jag önskar bara jag hade kunnat få 3 till portioner av var den kom från. Dricka fick jag göra i överflöd bara för att yrseln inte skulle hinna ifatt.

Förvånansvärt så var nog halva flyget från Bangkok till Phnom Penh fullt med svenskar. Landet har ju nästan allt Thailand har, bara att det är betydligt mycket billigare i Kambodja. Jag blev bemött av Kambodjas bil/mopedtrafik och blev påminnd om hur det var sist jag var där. Jag kan nog förklara det såhär: Ifall vi hade kört likadant i Sverige hade vi fått se minst 10 serie krockar inom bara 10 minuter. Folk kör mot rött och de kör riktigt tätt. Jag kunde inte undvika att se på en man som satt fastklämd i en fickparkering mellan 2 bilar. Man kunde inget annat än att skratta lite inombords.

Mammas kusin visste om min svaghet mot värme så han sänkte verkligen temperaturen till 16 grader. Och det var lite så de själva frös. De berättade för mig att i denna säsongen då temperaturen sjunker ner till 25 grader så köar alla för att köpa en jacka. Man kunde ju inte göra något annat än att skaka på huvudet. I bilresan till hotellet blev man bemött av mer än  bara en fastklämd man i bil mellan 2 fickparkerade bilar. Kambodja har en tendens att ALLTID översätta sina butiker och menyer till engelska. Så jag hade rätt roligt åt en bilresa på bara 15 minuter. Jag lovar att fota de fina menyerna när jag hittar dem, och affärsnamnen ;D

En sak jag inte begrep med menyn som hotellet hade att erbjuda var att de gillar att förknippa deras mat/meny med ocarina. Jag hoppas att de vet vad en ocarina är, för den borde inte smaka lika gott som den låter.

I vilket fall som, nu är jag riktigt trött och sömnen hinner ikapp mig. Så jag ska ta och sova tills jag inte kan vakna igen. Imorgon blir det ljust och bilder kan tas. Until then!

Början mot ett slut

Jag är väl inte mycket till en bloggare, men jag tänkte att jag kanske skulle ge det ett försök. Som kanske de flesta men samtidigt inte alla vet så är jag på väg mot landet Kambodja. Resan i syfte är nöje från min sida. Den kanske inte har samma syfte med de jag reser tillsammans med. Hursomhelst så kommer jag fota en väldigt massa bilder och skriva lite hur mina dagar ser ut, dag för dag. Så ifall ni är riktigt intresserade så häng på!

Min dag började som mindre stressig. Som tur hade jag ingen hund att ta hand om, eftersom min morfar tar hand om honom under de 2 veckor jag är borta. Normalt vis är jag ingen stressig person, men jag kan medge om att jag var rätt så stressig i morse. Jag blev däremot bemött av en väldigt ovanlig syn på tåget. Från Hässleholm till Malmö hoppade en uteliggare/hemlös på tåget. Klädd i 2 olika skor och slitna kläder som luktade kiss. Man kan inget annat än att tycka synd om mannen. Resultatet av hans lukt slutade med att jag drog mig tillbaka och satte mig vid min mamma och mormor i de lite lyxigare vagnarna istället. Lukten var outhärdlig.

Men ankomsten till Kastrup började inte bra alls. Vi tog upp våra flygbiljetter och det stod att vi skulle gå till Terminal 2. Så vi ställde oss i en förbaskat lång kö och väntade i kön ca 50 minuter innan vi kom fram till check-in. Vad vi blev bemött av skapade riktigt mycket irritation från min sida. Check-in kvinnan sa: "du er i den forkerte kø." Vilket förmodligen betyder fel kö. Jag höjde min röst lite och sa: "Men det står ju på våra papper Terminal 2." och hon sa: "ja, men der er en stor terminal".

All irritation gjorde mig hungrig. Så vi bestämde oss för att äta något. Lyckligtvis kände jag mig för att bli 59 danska kroner fattigare och blev inte i närheten så mätt som jag brukar bli. Den smakade för mycket pizza, och jag... är inte så förtjust i pizza. Det slutade med att jag åt halva delen av Amandas muffin. Inte för det hjälpte så mycket, men det fick duga tills vidare.

Min kamp mot hunger fortsatte när vi anlände i Helsingfors flygplats. Efter 20 minuters vandring i flygplatsen så hittade vi äntligen en resturang. Eftersom att fattigdomen gjorde mig så lycklig i Danmark antog jag att den skulle göra mig minst lika lycklig i Helsingfors. Eftersom att jag var så hungrig beställde jag en XL Angusburgare. Vilket gick på 24 euro, motsvarande 214 kr. MEN DET VAR VÄRT DET! Mätt blev jag, och lite fick jag till och med slänga.

Jag letade efter en fin plats att sitta på, och jag tror jag hittade en riktigt fin plats. Vilket resulterade till att jag skriver denna bloggen just nu. Och jag kommer förmodligen skriva en ny blogg-händelse varje dag inklusive bilder. Så se till att ni är på!