Jag skulle behöva byxor

Jag har precis anlänt till The Queen Botique Hotel i Kambodjas huvudstad Phnom Penh. Jag har ännu inte lyckats fota några bilder, men de kommer, jag lovar. Jag är riktigt trött men jag ska försöka ändå.

Resan började väl inte som den bästa som ni kanske fick läsa innan. Och den blev inte bättre. Mystiska saker man får uppleva på en resa egentligen. Aldrig har jag sett ett riktigt bråk mellan 2 personer på ett flygplan innan, och aldrig har jag nog suttit bredvid en riktigt jobbig tant som inte hade något än klaga på vad man gjorde. Och tänk er att lyssna på hennes gnagg i 9 timmar.

Vi anlände till Bangkok flygplats med 30 graders värme i luften och man började redan sakna Helsingfors, där det var snööö. Hursomhelst så blev det bara värre. I Bangkok var man tvungen att gå igenom en security check igen, vilket jag inte fattar. De bad mig ta av skärpet, och när jag skulle ta på det igen så brast det. Olyckligtvis hade jag på mig de största jeans-byxorna jag kunde hitta hemma. Och jag hade till och med oturen att tappa byxorna i Bangkok Terminalen. Jag hörde inget skratt från något håll så jag antog att ingen tittade på. Eller så är de helt enkelt så vana att det inte blev en nyhet för dem.

Efter att ha letat i Bangkok flygplats i ca 1 timme hittade vi äntligen ett ställe att äta på. Riktigt härlig stämning hade resturangen, jag valde "Roasted Duck" och ångrar ingenting. Jag önskar bara jag hade kunnat få 3 till portioner av var den kom från. Dricka fick jag göra i överflöd bara för att yrseln inte skulle hinna ifatt.

Förvånansvärt så var nog halva flyget från Bangkok till Phnom Penh fullt med svenskar. Landet har ju nästan allt Thailand har, bara att det är betydligt mycket billigare i Kambodja. Jag blev bemött av Kambodjas bil/mopedtrafik och blev påminnd om hur det var sist jag var där. Jag kan nog förklara det såhär: Ifall vi hade kört likadant i Sverige hade vi fått se minst 10 serie krockar inom bara 10 minuter. Folk kör mot rött och de kör riktigt tätt. Jag kunde inte undvika att se på en man som satt fastklämd i en fickparkering mellan 2 bilar. Man kunde inget annat än att skratta lite inombords.

Mammas kusin visste om min svaghet mot värme så han sänkte verkligen temperaturen till 16 grader. Och det var lite så de själva frös. De berättade för mig att i denna säsongen då temperaturen sjunker ner till 25 grader så köar alla för att köpa en jacka. Man kunde ju inte göra något annat än att skaka på huvudet. I bilresan till hotellet blev man bemött av mer än  bara en fastklämd man i bil mellan 2 fickparkerade bilar. Kambodja har en tendens att ALLTID översätta sina butiker och menyer till engelska. Så jag hade rätt roligt åt en bilresa på bara 15 minuter. Jag lovar att fota de fina menyerna när jag hittar dem, och affärsnamnen ;D

En sak jag inte begrep med menyn som hotellet hade att erbjuda var att de gillar att förknippa deras mat/meny med ocarina. Jag hoppas att de vet vad en ocarina är, för den borde inte smaka lika gott som den låter.

I vilket fall som, nu är jag riktigt trött och sömnen hinner ikapp mig. Så jag ska ta och sova tills jag inte kan vakna igen. Imorgon blir det ljust och bilder kan tas. Until then!